Det är hemskt när man måste ta bort sitt djur. Beklagar sorgen

vila i frid, vad jobbigt <3

#1 & #2 Tack.

Vi hade begravning för henne idag, följde inte med för jag är sjuk, men ska försöka ta mig ner dit med ljus och så ikväll.

Vila i frid,

Vad fin att du tänder ljus hos henne.

#4 Blev inte ikväll, hade ingen ork. Men förhoppningsvis går jag till henne imorgon. Kommer dock tända ett ljus för henne här inne ikväll.

Minnen är det bland det finaste man kan ha. Dom bervar man livet ut.

#6 Ja, jag har många minnen med henne, både fina och jobbiga.

Hon var 16 när vi fick henne, hon var vanvårdad och stod instängd i en box med en shettis (som vi också tog hand om) och de fick aldrig städat eller nått. Bara mat och vatten. Enligt mamma (det var ju överraskning för oss barn, så det var hon som åkte och kollade på dem) så var boxdörren bokstavligen igenspikad, och de hade det jättesmutsigt och inget ljus! Medan h*ns kvigor hade det hur fint som helst, städat var dag och de hade ljus/lampor.

Så mamma bestämde direkt att vi skulle ta hem dem.

Vi kände ägaren - som hade lämnat hästarna till en som jobbade på deras gård, medan hon själv tog hand om sina psykiskt sjuka barn. - så mamma sa till hur de hade det, så ägaren kte genast dit så hästarna iaf fick gå ute (det var sommar och varmt, s¨å de kunde det utan problem). Sedan rättså omgående så hämtade vi dem.

De var smutsiga och i allmänt dåligt skick, mage hade dem, men de var hängiga osv..

Sedan dess har hon bott här (6 år)… Lilla gumman <3

Hon fick ett fint och värdig liv av sista åren i sitt liv. En solkskens historia