Piroplasmos, eller sommarsjuka som jag kallar den, har jag förstått är vanlig. Tror till och med att Agria har en tilläggsförsäkring just för denna sjukdomen.

Sen parasitsjukdomar över lag är väl rätt vanliga. Fast detta är ju alla nötdjur.

Tack! Jag funderar över detta med parasiter. Kommer inte ihåg namnen på källorna sådär på rak arm men det ena fick jag höra av min lärare, det andra har jag läst i en broschyr. Och det ena säger att man avmaskar dikorna vid slutet av betet och det andra säger att det inte finns något behov av att bekämpa inre parasiter hos dikor. Har du en aning om vilket av dem som stämmer?

Kika gärna in här, tycker det fanns en hel del om dikor. Scrolla ned till Parasitbekämpning.

Jag har haft Dikor/Amkor i hela mitt versamma bondeliv, nästan 50 år.

Jag har aldrig upplevt behovet av avmaskning. Men jag har heller aldrig haft överbeläggning på betene, och jag har växlat bete med jämna mellanrum. Dessutom mycket naturbeten.

Men juverinflamation i någon spene har förekommit. Det enda jag då gjort är att försöka dra ur den spenen så ofta jag kom åt, så kalven inte fick "skiten" i sig. Jag har inte velat använda penicilin el dyl då ju kalven trots allt snuttar på den spenen också.

Tom

#3 Det är det broschyren jag har läst! Just där står det om att bekämpning av inre arasiter på dikor ej är nödvändigt och att det heller inte är det på deras kalvar. Till kalvarna står en enledning men finnser ngen anledning till att det ej är nödvändigt åt korna.

Tack för era svar!

#5 Ärligt tror jag TomB har väldigt klart för sig då han kommer in i trådar- Så det bästa svar du kan nog få är från TomB

Medde!

Tack för dom uppskattande orden.

Jag talar bara om egen erfarenhet. Och den är trots allt några år tillbaka.

I en ny tid har en del förutsättningar ändrats, det mesta har blivit intensivare, och vetenskapen går ju framåt.

Om jag säger, att jag aldrig haft problem, så betyder ju det inte, att om jag gjort som man förespråkar idag, så hade kanske kalven haft en än bättre tillväxt, och mått ännu bättre. Vad vet jag.

Så det jag säger bör tas med en liten nypa salt. Och lyssna gärna på andra, som säger sig "veta bättre".

Jag kan bara göra ett tillägg.
Jag hade tre olika djurslag, Di/amkor, hästar och får. Jag lät dem beta samma bete i tur och ordning efter varandra. Framför allt får efter hästar är fördelaktigt. Dom har inte samma parasiter och inte samma betesteknik.

Borde vara samma med hästar efter Di/amkor. Dom har ju olika matsmältningssystem.

Om man bara har ett djurslag, är ett råd, att beta, och sedan låta det växa upp och slåttra. Eller tvärtom. Framför allt kör inte samma hela tiden.

Precis som inom växtodlingen. Kör "växelbruk".

Tom

Det är lite så jag menar, den egna erfarenheten kommer man nog en bra vägen på. Även då det gäller att lära sig saker så är det inte alltid bäst att läsa sig till allt, utan att man ska nog ha en mentor som har erfarenheten  också. Den biten måste in

#7 Växelbete är det bästa, det minskar parasittrycket väldigt mycket. Hästar och kor har inte samma parasiter, hästarnas överlever inte i kons fyra magar och kornas överlever inte i hästen av nån anledning..

Tom har en mycket bra informationskälla att dela av, jag med mindre erfarenhet från jordbruket än honom (men med erfarenhet överhuvudtaget) ser den breda kompetensen han bjuder på :)

Men till ämnet:
Parasiter på kossor är inget vi hade mycket problem med under hela min tid som avlösare och under utbildning, allt fokus på sjukdommar under min utbildning låg på övriga sjukdommar som begränsar eller påverkar produktionen och parasiter blev bara nämt som "bra att hålla koll på". Man avmaskade inte kossorna förens man såg någon parasit i avförningen eller upptäckte via träckprov helt änkelt, vilket jag gjärna skulle se även hos häst.
Hos hund och katt får jag numera höra att man avmaskar vid behov, inte förebyggande, för annars blir parasiterna immuna.

Det vi hadde mäst problem med i mjölkstallet var ketose, kalvefeber och juverinflamationer. Detta är norska namnen, jag vet inte riktig vad ni säger på svenska men:
Ketose: Kossorna mjölker så himla mycket att dom måste få stora mängder kraft och blir sjuka av proteinhalten i kraften om man inte öker tillräckligt sakta och slutar därmed äta. I värsta fall sinar mjölken bort om man inte lyckas väcka deras aptit igen.
Kalvfeber, kossan tar för mycket kalcium fråns i själv till mjölken och får inte nog från fodret, vill inte resa sig eller äta. En flaska eller två, kanske tre med kalcium för direkt injektion i blodet och kossan är som om inget nånsinne har hänt, och dom brukar vara på benen inom en kvart till en halvtimme från dom får droppet av veterinär.
Juverinflamation säger sig kanske själv, men dom får en infektion i mjölkörtlarna och måste få antibiotika. Värsta fallet jag hade hand om under en sommar så hjälpte inte den vanliga antibiotikaen man sprutade upp direkt i kjörteln och jag fick ge 4 dagars antibiotika intramuskulärt med spruta. Rys rys,

Saker jag hört om men inte upplevt själv är även andra problemer relaterat till kalvning och dräktighet, som smittsam kastning och aborter, kalvar som blir sittande fast, kejsarsnitt och sådan, har varit förskonat för mer än att kalven hade svårt att komma ut och jag fick hjälpa att dra den ut och sen gick det bra.

Parasitproblemen hos häst beror till största delen på små hagar med för många hästar och dålig koll på hur man minskar parasittrycket.

Hade man haft hästar lite mer som man har kor så hade de inte heller varit så angripna.

Kommer med ett inhopp på det Medde sa. ERFARENHET! Skaffade min första häst förra sommaren, läste på en massa, men har knappt haft användning för detta utan är en tjej i stallet som hälpt mig mest.

"I teorin ja men inte i praktiken" brukar hon säga på det mesta jag läst om =)