Jag kan köra traktor och jag är 11 år… Jag lärde mig köra vid 6-års åldern..

Vi har 4 Traktorer 2 nya och 2 lite mindre. Den minsta använder vi bara till en sak - Att kratta vår grusgård :P

Vi har också en fyrhjuling..

#1 Har ni en väldigt liten traktor eller har ni en väldigt stor grusgård?

SKulle vara kul med lite bilder på dina traktorer.

#0 Det var en fin färg på din traktor. Tycker att traktorer är fina i grönt.

Min är det väl inte synd nog, men visst är den läcker:-) Tösa älskar j grönt och har flera kort med henne på denna gröna skapelse

Min traktor använder jag inprincip bara till snöskottning, men den är inte mycket att se på så bilder får ni inte:)

#3 det är ju en john slir! Såna saker anväder vi inte här! :P

#2 Man kan säga att vi både har en liten traktor och en väldigt stor grusgård :P

#5 Men den är ju läcker!

Duger den här då?

#6 Den duger inte för oss för då skulle vi köra fast hela tiden :p

Men i stan är dom där däcken jätte bra…

Måste väl gå ut och fota då…. :/

#7 Ja ut och fota! Vill se massor

Blir påmind om när jag kärde i diket på Gotland. Dike och dike. Lång halvbrant slänt är väl närmare sanningen. Glansis på vägen så det fanns inte ett smack till fäste. Ner i  diket blev det. Halvmeter med snö och där satt jag och min kusin fast!! Några vänliga själva stannade till och gav oss ett hantag. En åkte till närmaste bonde, som kom med ställets största traktor. Rakt ner i snön åkte han. Satte på ett kedja till bilen och drog upp oss ur diket som om vi vore en fjäder. Tänk vad traktorer tar sig fram.

#8 Nu är dte lite sent! Men i morrn efter skolan så ska jag fota! :)

Här slås gräs.

Theo…En sådan här är bra att ha när man ska fixa grusplanen! 

Men det är är ju ingen traktor. Det är ju en väghyvel!! Sådana ser man inte ofta konstigt nog.

#12 när jag och en kompis cykla hos henne så mötte vi en sån väghyvel :P

Traktor? Med dryga 50 år inom jordbruket, 40 år som självägande, så törs jag nog påsta att traktor kan jag köra.

MEN … utvecklingen går fort, och på bara de 5 år då jag varit pensionär utanför jordbruket, så behöver jag förmodligen uppemot en halvtimme att lära mig alla nya spakar. För att "köra" traktor innebär inte bara att flytta den från A till B. Oftast har man ett redskap bakom eller framför traktorn, som man påverkar med traktorns olika spakar och hydralik.

Och vilken utveckling från då jag satt i min första traktor på 1950-talet och till dagens traktor. Idag är det som att sitta bekvämt i salongen hemma och pilla lite på spakarna. Då satt man i många fall på en järnsits med en säck fylld med halm. Hytt visste man inte vad det var, och hörselskydd använde man till nöds. Dock var jag dålig på det, så lite hörselskadad är jag allt.

Men varför var jag så dum att inte använda hörselskydden (som för övrigt inte heller kan jämföras med dagens)? Jo, hade jag hörselskydden på, så hörde jag inte ev. ljudförändringar från redskapet bakom. Och en ljudförändring kunde medför något krångel, något sönderkört, med redskapet.

Det är nostalgi med många av de gamla märkena, Fordson Major "Höglundare", Ferguson "Grålle", Volvo 320, Volvo BM Viktor etc.

Sen kan man ju gå ännu längre tillbaka, före min tid, men då är vi inne på Veterantraktortiden med järnhjul etc.

För övrigt har jag också varit återförsäljare, egen firma, för IH, International Harvester, och John Deer

Tom

Du verkar ha många härliga historier på lagret Tom. Snälla kan du inte berätta några trevliga händelser från då du jobbade i jordbruket?

Tja, att arbeta med traktorer i jordbruket är ju egentligen samma sak som vilket annat arbete, ute eller inne, som helst med maskiner. Det mesta går på rutin.

Men på "den gamla goda tiden" hade man t ex plogar som man drog bakefter traktorn, och dessa gick då på hjul. Dom hade också en enkel "utlösningsmekanism" (finns ju på dagens plogar också, förståss) som man kunde ställa in hårdhetsgraden på. Plogkroppen skulle alltså lyftas bakåt/uppåt då man körde på en sten. Ibland drog man åt den lite hårt, eller också gjorde lite rost sitt, så istället för att lösa ut, blev det tvärstopp och föraren, d v s jag, flög med farlig fart frammåt och fick ratten i magen (tur det inte fanns nån framruta). Sen var det jag som gick av och lättade på. utlösningen.

Tom

Kors. Kan inte ha varit allt för skönt förståss. Blåslagen?

Förresten kom jag på att den första plogen jag körde hade utlösningsmekanismen i själva draget. Och när den löste ut, skulle det backas, och passas in, och hoppa av traktorn och kopplas ihop. Det var ett helt företag. Och att gå av traktorn, mer av att hoppa, så var det trångt och snett och man hade leran med sig upp på traktorn.

Jag skall inte påstå att man kör i lågskor numera, för saker och ting går sönder idag också, men helt omöjligt skulle det inte vara.

Tom

Lite OT.

På tal om plogar så var det värre att handskas med de som var drivna med en "hästkraft".. Där kunde man råka illa ut när man körde på en sten, om man inte var med.. Fast motion fick man och armstyrka.

Härligt att höra er "män" om plgenoch dess framfart ute på åkern. Vore verkligen kul och spännade att få ta del av mera.

Och så har vi ju dagens skördetröska, som också är motordriven i allra högsta grad.

Skördetröskan avlöste självbindaren, som man drog efter traktor, eller tidigare satt på och drogs av en eller två hästar.

Självbindarens hjärta är ju själva knytarapparaten, en liten snillrik manick, som (nu hoppas jag minnet inte spelar mig ett spratt) uppfanns av amerikanaren McCormic (fanns också en traktor med det namnet). Det sägs att MacCormic blev smått vansinnig i samband med sin knytarkonstruktion.

Jag fick ju vara med när den bogserade skördetröskan avlöstes av den självgående tröskan. Det var ett stort steg framåt. När den fungerade.

De första tröskorna var ju knappast konstruerade för svenska förhållanden. Så däcken var inte de bästa, ofta körde man fast, men sen kom de s k "ballongdäcken", d v s lågt tryck och stor bäryta.

På den tiden användes tröskan kanske mellan 100-200 timmar om året. Övrig del av året bara stod den. Och när den skulle användas, då var det oftast bråttom. Men det var ju då de gick sönder på diverse ställen. Järn rostar , hydraulslangar torkar, och punkteringar.

Och hade man otur, hade man skaffat en utländsk, företrädesvis tysk, tröska, så fanns naturligtvis inte den trasiga delen på lager i Sverige. Så där gick ett antal värdefulla tröskdagar till spillo.

Själv hade jag en svensk, Aktiv M2S (tillverkades i Morgongåva), en av de mindre tröskorna. Och den hade ju sina egna egenheter. Skärbordet var bredare än inloppet till tröskcylindern (det är det ju oftast idag också), och på ena sidan satt en liten skruv som puttade tröskmaterialet in mot cylinderöppningen. Det var bara det att då blev det mer material på ena sidan av cylindern, och det är knappast opptimalt för urtröskningen. Dessutom hade vi spannmål med betydligt längre strå än idag, så den där lille skruven gjorde ofta (speciellt då strået inte var knastertorrt) en snygg liten knut av strået. Och så blev det stopp i cylindern. Det gick åt en del svära på Sverirges jordbruk på den tiden.

Ändå minns man den tiden med glädje och tillfredsställelse. Det var trots allt inte så jäktigt. Man hade tid med pysslaom och snacka med djuren, man hade tid att njuta av det naturen gav.

Tom

Oj. Tänk såndant hade man inte en aning om. Visst kunde man tänka sig att vissa maskiner som står stilla större delen av året rostar och kärvar ihop. Men hur en skördetröska fungerar har jag inte tänkt på. Mycket intressant.

Idag tröskades kornet här.

#24 Härlig bild

Här plöjs det!

Haha.. nu har jag ju ändå bilderna inne på datorn så kan jag ju passa på att lägga in dom :)

Ett ekipage :P Fint :P

Snygg färg på dem. Vad är det för aggregat?

 Det vet jag inte..

#29 Menar du det som är efter traktorn så är det en rundbalspress.

Press och inplastare i en och samma maskin.

Inte i min smak! Man måste stå still medans den plastar in.

Åh! Så det är så den ser ut. Jag har alltid undrat vem det är som lägger dessa vita och ibland gröna "alienägg" på ängarna.

På tal om det. Finns det någon här på sajten som kan tänka sig låna ut ett par bilder på dessa balar liggande i något skogsbryn. Gärna fotat i skymning gryning. Ska busa med mina medlemmar på en annan sajt.

#32 Duger denna? Det går ju att förstora.

Har balar på en annan åker som jag kunde fota, men minns inte hur de ligger.

Den blir lysande! Jag lånar den gärna!  Självklart med hänvisning till fotografen.

Nu är den klar! Tusen tack Anders!!

Det blev ju bra!

Tackar!

Sambon har en Volvo T31 med 70 hästar. motorn är utbytt i den. :) den går bra. Är lackad mattsvart.

Häftig batterimontering! 

#39 ja det satt ett litet batteri innan motorbyte så batterboxen har inte hunnits med i ombygget. hehe men de sitter där även i skogen. Har inte ramlat av än.

Men var inte T31:an röd och mindre i storlek (menar inte den där motorn)?

Eller sviker mig minnet.

Tom

Ne satt egentligen en liten 39 hästars eller om den va mindre. minnet sviker. och så var de nog 9 volt. så elsystemet är också ombyggt. Jopp den har varit röd. var utan hytt också så den är påbyggd. Den är lite omgjord. Vi har satt dit hydral på den så vi kan köra med tippkärra och sånt. men lite för klent för skogskärra med påbyggd kran så får lasta för hand.

Vilken kul grej sissie!

Men måsta ju även säga härliga bilder!