#! Säger exakt som dig Rita-S. Vad kan man säga du det här inträffar? Men jag undar hur detta kan hända om och om igen. Blundar det flesta grannar samt omgivningen för det?

#2 jag säger bara Auschwitch…Birkenau….Treblinka…Sobbibor….

Vi människor är duktiga på att blunda för det obekväma och inntyga oss själva med att "jag kan ju ändå inget göra med det", för att sen hävda "Jag visste värkligen inget!" och det drabbar inte ALLS bara djur.
Hur många saker har inte kommit i media om flickor tillfångahållen i källare eller i nån bakhage? Mishandlade? Barn i bur?

Det är inte så lätt att veta vad som händer på innsidan av en lada eller ett fjös, eller ett hus för den delen, man har ju inte lov att bara gå inn faktisk. Men man kan ju se ute… Och något måste man väl ha mistanke om tycker jag… :(

Det är just det du skriver jag förundrars över. Någon måste väl ha en misstanke..Eller?

Jo mistanke förmodligen, säkert fler än en med som haft mistanke, men sen är man indoktrinerat från barnsben att man lägger sig inte i andra människors privatliv, lite för bra indoktrinerat. Man sticker huvudet i sanden för det är mäst bekvämt.
Nej, det är inte alls ALLA som gör så, men många många många tycker det är skönast att sätta skugglappar för ögonen så dom KAN säga "nej jag visste inte" och det är nästan helt sant. Man slöt ögonen för att inget se, och då såg man ju inte.

Som ni hör har jag inte så stort förtroende för rasen människa.
Djuren som lever i flock ute och ser vargarna bryta ner en av sina flockmedlemmar i marken för att bli middag står på trygg avstånd och betraktar det hela, känner sig säkra för nu drabbar det inte dom just i dag.
Vi människor är inte längre från djuren än att vi inte häver oss över denna innstinkten, eller det vi indoktrineras från barnaben: Lägg dig inte i, håll dig undan, det är bekvämast, lättast, bäst.

Det krävs en del att häva sig över.
Osäkerheten ligger alltid där. "va om jag tar fel? Då skämmer jag ut mig och min familj för alla om jag inngriper och har fel"
Få vet faktisk att man inte MÅSTE stå fram med namn eller att man MÅSTE anmäla direkt. Är man osäker på om man har rätt kan man skicka ett mail och uttrycka bekymring, säga att man inte alls är säker, men man känner att man iaf vill göra något för att det skal kontrollerast att man har fel (eller rätt) eller något.. På det sätt lägger man ju inte fram en direkt anklagelse heller.

Ser man att djur är magra eller inte ser ut att må bra tycker jag man kan kontakta djurägaren i första hand. Det kan finnas en vettig förklaring. Att bara anmäla så fort det är något ser jag inget vettigt alls i.

Har själv påtalat för en man med shettisar att hans ponnyer var på tok för magra. Det visade sig att han var livrädd för fång och av veterinär fått rådet att ge dem en tuss hö året om och inte släppa dem på bete. I hans fall var det ren okunskap och ett klantigt uttryck av veterinären, då varken han eller jag tycker att 4-5kg hö som de behöver är en tuss.

Dessa shettisar har det kanonbra nu och får även gå på bete på sommaren.

Hade denna mannen blivit anmäld är jag säker på att han drabbats av psykisk ohälsa då djuren är det viktigaste han har här i livet.

Visst ligger dte ofta nåågot bakom, men känner att det vi talar om är ren skär djurplågeri.

Är det om dom där Korna som hade lera upp till magen ni pratar om?

Såg att det inte var det men Korna som hade lera upp till magen. men det var också väldigt

Vad som också är obegripligt är att det har väl tidigare aldrig funnits
några egentliga fängelsestraff för djurplågeri ?
Det har ju kommit nu men läste för några år sedan att det
aldrig hänt att någon fått det utan fått låga dagsböter.                    
Ett par tonårspojkar som tände bensin och eld på en åsna i en
djurpark fick ex inget straff.  

Varför ska de så gott som alltid slippa undan ?