Ja, som rubriken lyder, så är det så. Min lilla bock (kastrat, eller vad man nu säger), ville så gärna att jag skulle bära honom idag (egentligen varje dag), men nu var jag extra trött, för jag har fått skotta mig fram igenom snön, och då kan jag säga, att bära på honom är inte det högsta på listan, så att säga. Jag vet, nu tänker ni, vad hon skämt bort honom, som går och bär på honom. Men så ligger det inte till, nej, nog för att jag lyft upp honom från det han var nyfödd tills dagens datum, ett år, så trodde jag inte att han ville fortsätta med detta. Men visst, när han kommer och ber snällt, genom att klappa mig på axeln, så kan jag inte motstå det, lyfter upp honom (25-30 kg, om inte mer), så pratar vi lite, han lägger sin kind mot min. Efter att myst så ett par minuter, så får han allt gå ner. Vad gör man inte för sina djur
.
