Annons:
Etiketterfårgetter
Läst 26009 ggr
Rita-S
10/29/10, 3:36 PM

Får i Norge

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

4 raser finns i Norge som räknas som norska raser, varav 2 är gamla och 2 är av nyare "dato". Obs för norska tecken i namn.

Dessa fyra raser heter Gammelnorsk Sau, Grå Trønderfår, Gammelnorsk Spælsau och Rygjasau.

Gammelnorsk Sau härstammar från dom får som vandrade i landet för mer än 5000 år sedan under Bronsaldern, och även om deras blodslinje inte är helt ren förmodes det att fåret är mycket likt sitt upphov. Vid 1900 talets början var dom nära att utrotatas pga dom inntågande utländska raserna, och avelsbevaring börjades redan tidligt då.

Gammelnorsk Sau är en liten ras, med kort svans och den är lätt på foten och tar sig fram i svårt terräng med stor lätthet. Fargen varierar mellan vitt, svart, grått och brunt i alla varianter och med och utan täckningar.
Den har tvålags Ull med tät och fin underull, och en sträv och grov täckull, och den fäller ullen i motsätning till andra raser som måste klippas. Dock får den inte lång Ull som spælsauen gör. Det varierar om tackorna har horn, men bucken skal vara behornat.

Tackorna är goda mammor som sköter sina barn väl, dom har sällan problem när dom lammar, och tar sig väl. Ofta får dom ett enskilt Lamm, lite mer sällant tvillingar. Dom fungerar bra i flock och skyddar varanda, dom är vakna och vaktsamma och ser alltid till att ha bra vakthåll.

Dom är nöjsamma på foder, kan äta av det mesta, även tång, och kniper det med vatten dricker dom gärna sjövatten i stället för att törsta, deras lever tål det väl.

 Gammelnorsk Spælsau härstammar från Gammelnorsk Sau men är resultat av korsningar med engelska raser av okänt ras. Dock förmoder man att rasen har framkommit från sena vikingatiden och framåt. Dock blev den inte godkänt som egen ras föränns runt 2002 när det påvisades att den skiljer sig genetisk från både den moderna Spælsauen och det gammelnorska fåret varpå den skildes ut som egen ras.

Fåret är gärna med och utan horn och varierar lika mycket som Gammelnorsk Sau i färg och avteckningar. I och med innblanding från andra raser kan det variera hur den ser ut i fysiken med, allt från spädlemmade till grovbyggda, högbent och lågbent, och kort eller lång kropp. I lynne skal dom vara livliga och trivsamma. Den ska ha tydlig skillnad mellan underullen (Tel) och täckhåren (Tog).

Grå Trøndersau trodde man var utrotat fram tills 1992 när man kom över en stor och fin sam i Telemark. Då tog bevaringsarbetet till för fullt och i dag finns det 25 besätninger med ungefär 400 tacker fördelat runt i Norge. Historiken är inte lika klar och tydlig som föregåande får, men innan andra världskriget var denna erkänt som en egen ras. Där finns säkra referenser till rasen så långt bak som vid början på 1800 talet, och mer otydliga referenser något 100 år bakåt till. Rasen är i dag ansett national bevaringsvärdig ras och bevaringsarbetet har hög prioritet blandt småfe.

Som namnet tillsäger skal denna inte vara vit. Den skal vara svart på ben, huvud och buk och övriga kroppen skal vara täckt med stålgrå Ull.
Dom skal ha en vit flävk under varje öga dessutom, i övrigt inga avteckningar.

Detta fåret var i gammal tid populär för sin särs fina Ull, och även i dag är den känt för att ha särs fin och mjuk Ull av hög kvalitet. Det är ett trevligt får med stabilt psyke, bra flockmentalitet och goda mammor.

Rygjasau är en ras från vestlandet i Norge, och var godkänt som egen ras redan vid 1924. Denna är resultat av en eller fler engelska raser som hadde bandat sig med norska får under sista halvan av medelåldern och fram tills mitten på 1800 talet. Vid den tid påbörjades något mer selektiv avel av individer, som resulterade i ett rastypisk får redan vid övergongen till 1900 talet.

Detta är ett medelstort får, något mer spedlämmat än Spælsauen. Den skal ha svart nos, och är känd för att ha fin kvalitet på ulla, glansfylld och närsom märgfri Ull.
Köttfyllden är bra, och lynnet är stabilt och lugnt.
Den mjölker bra och ämnar sig bra även för att mjölka och göra ost eller andra mjölkprodukter från, den är inte för stor och grov för fjellbete, men heller inte så liten att man inte får något köttfyllde från den vid slakt.

I dag är det osäkert exakt hur många Rygjasau som finns, men genbanken har semin från drygt 14 seminbockar, samt översikt på ungefär 1100 vinterfodrade tackor. Det är oklart om samtliga av bockarna är 100% renrasiga, det har inte varit mycket vikt i bevaringsarbetet för runt 2008 då rasen inte har haft stor betydning i det moderna avelsarbetet.

Löpet:Foto: www.fotoakuten.se

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
medde
11/21/10, 2:10 PM
#1

Tack RitaS. Återigen väldigt spännade och kul att få läsa om våran granne Norge och dess djur. Mycket intressant och lärorikt

Tack/Mvh

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Lorita
11/21/10, 3:21 PM
#2

tack, rolig läsning om norska fårraser

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




medde
11/21/10, 6:32 PM
#3

Finner det riktigt kul att få läsa om våran granne Norge.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Rita-S
11/21/10, 7:07 PM
#4

tack! :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

mizzive
9/1/11, 2:17 PM
#5

Jag har ett gäng norskar här hemma hos mig. Ett stort problem är att få tag på nytt blod. Tips?

Pia-Lena
9/3/11, 4:22 PM
#6

Väldigt trevlig artikel. Har själv en norsk ras, Gammalnorsk spaelsau.

Annons:
Rita-S
9/3/11, 6:26 PM
#7

Man kan kontakta Nordiska Genbanken så borde man kunde få tag på kontaktuppgifter till uppfödare i norden :)

Tack Pia-Lena!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Upp till toppen
Annons: