Annons:
Etikettdjur
Läst 17953 ggr
Rita-S
2011-06-15 14:42

Norska hästar

I Norge finns det tre raser kvar som räknas som gamla norska hästraser, samt en fjärde nyare ras. Den äldsta är fjordhästen, därefter följer Lyngshesten och Dølen. Yngst är norska kaldblodshästen. Här får ni veta litet snabba fakta om dom!

Hästen har sedan innan vikingatid haft en stor roll inom lantbruket, både som rid, vagn och klövdjur. Det följde stor status med att ha en eller fler hästar på gården, och att få med en egen häst i hemgift gjorde en rik brud.

Sedan länge har den norska Fjordhästen (Fjording) existerat och räknas som en av världens äldsta raser. Utseendet har inte ändrat sig särskilt mycket sen vildhästarnas tid. Fjordhästen har fortfarande den kamuflerande blacka färgen, dock har vi människor framälskat dom som skiljer sig ut lika mycket här som andra ställen, något som har resulterat i musblack, ullsblack och gulblacka färger i någon större utsträckning än naturen själv kanske hade valt. Fortfarande är den brunblacka färgen mest vanlig tillsammans med ljusbrunblack.

Fjordhästen får inte ha vita avteckningar om dom skall visas och gå i avel, men om man inte håller på med sådant, så har inte vita avteckningar någon betydelse. Dock är det sällant man får mycket vita avteckningar på någon fjordhäst. Mer vanligt är greppet och sebrastriperna på benen.

Rasen är inte särskillt stor i mankhöjd, det normala är storlekar mellan 135 och 145 cm, men undantag ner under 120 och över 150 förekommer och tillåts. Kroppsbyggnaden är en kort rygg i motsats till dom flesta andra raser avlade för att dra, sluttande kors och kraftig kort hals för stor dragkraft. Rasen är avlad för att vara bonden till hjälp. Inte för att vara snabb eller god att hoppa, och den har stor förmåga att samla sig för att dra. Den korta ryggen gör hästen stärk även som klövdjur, och hovarna är stora i förhållande till hästens storlek för bra fäste när den drar.

Lynnet är en lugn, sansad häst med god vilja att jobba, och en vilja att inte ge sig så snabbt. Den jobbar hemsk gärna, både lite som mycket, men tål ändå att ha helt ledig en viss tid utan att hästen "klättrar på väggarna" så att säga.

Då rasen är utvecklat i krävande terräng på vestlandet i Norge är den stadig på foten och tar sig bra fram i dåligt terräng. Detta gjorde den mycket värdefull en tid för det norska försvaret när dom skulle upp i fjällen. Den är även en nöjsam häst som det sägs klarar sig på luft, kärlek och en handfull gräs. Tyvärr medför det även i modern tid en del tilltag för att undvika överviktiga sjuka hästar då den moderna hästägare har tillgång på bra hö i motsätning till vikingabonden som fick skrapa bark till djuren i dom värsta åren.

Norsk Dølehest avlades fram under 1800 då behovet kom för en något större och tyngre ras än fjordhästen. Fram till 1947 hette dock rasen Østlandshest och inte Dølehest. Rasen har sitt ursprung i Guldbrandsdalen och Østlandet, och var resultat av korsning mellan norska hästar och tyngre raser främst från Danmark och Tyskland. I 1857 blev rasen etablerad.

Vid dom allra första utställningarna visades både en lättare och en tyngre typ av rasen, men den första föll ifrån rätt snabbt, då bönderna framst ville ha en tyngre arbetshäst. på grund av dom goda egenskaperna i travet kom dock den lättare typen tillbaks vid införseln av totalisatorspelet i 1928.

Vid 1950talet ökade antal traktorer och andra lantbruksmaskiner så mycket att dølen i likhet med alla andra hästar upplevde en kraftig tilbakagång i antal, men har nu börjat bli populär som fritidshäst och vagnhäst igen för sitt vakra utseende och stabila lynne. En tid bokfördes Dølen och Kaldblodet i samma stambok, men i dag är det två skillda böcker.

Av utseende är denna rasen en mellanstor arbetsras, med mankhöjd oftast mellan 145 och 155 cm. Som dom flesta raser avlad för att dra saker skall den vara något längre än den är hög, och ha kraftiga ben, och som många kallblodstyper har den mycket man, svans och hovskägg. Dom flesta färger och teckningar tillåts.


Bilden är lånat från Wikipedia Commons.

Lyngshesten, även numera kallad Nordlandshesten, antas att vara även äldre än själv fjordhästen, och i början var rasen indelat i fler undergrupper så som Lofothesten, Porsangerhesten, Lyngshesten och så vidare. Efter att man har sam-avlat alla dessa har rasen fått namn Nordlandshäst, men då Lyngshästen var dominerande är även detta namnet godkänt på rasen.


Bilden är lånat från Wikipedia Commons

Inpå 1900 talet såg det dock mörkt ut för denna lilla tåliga ras. Införsel av större och tyngre raser skapade en tillbakagång i antal hästar så rasen var när utrotning, och enbart enstaka individer fanns kvar spridet runtom i norrliga delen av Norge. Men eldsjälar räddade rasen, som även är fallet med dom flesta andra gamla raser som blev sparad i sista sekund, och vid 1916 hölls första utställning för just Lyngshästen, just i dets hemplats Lyngseidet, Troms, Norge.

Andra världskriget var när forödande för rasen igen, då dom flesta hingstar och ston blev stulna av tyskarna under evakueringen av Troms och Finmark. Hårt arbete av dom hästägare som fanns kvar och hade sina hästar i behåll efter världskriget såg igen till att spara rasen och dennes egenart. Intresset var dock lågt och vid 1950 och 1960 var man nere i enbart några tiotals avelsdjur kvar, varpå ihärdig avelsbevarande arbete blev igångsatt på nationell basis. Den första hingsten blev stamboksfört 1969 efter att rasen fick en raskod 1968.

Traditionellt har Lyngshesten varit använt till allt från ridning till gårdsarbete, och är känt för att vara en liten men ytterst stark och uthållig häst. Den är numera en populär fritidshäst och bra lämpat som barnhäst då den har ett mycket gott och stabilt lynne. Hästen skall vara välproportionerat, med lång kroppsbyggnad, stark rygg och kors, litet huvud, bra ansatt hals, lättbyggda ben. Krysset skall inte vara sluttande som på en fjordhäst. Alla färger är tillåtna förutom vit, och det är inte tillåten med blå ögon. Den vanligaste färgen är dock röd.

Fler bilder på lyngshästen kan ni se på Rimfakses hemsida.

Sist kommer vi till den norska kallblodstravarn, som härstammar från Dølehingsten Veikle Balder (1849 - 1873), vars gammal-farfar var fullblodshingsten Odin.

Från början av fokuserade bönderna på dom tyngre hästarna av dølehest för gårdsarbetet, men efter 1870 blev det mer och mer populärt med is-loppen där man tävlade i trav med släde på islagda älvar eller vatten. Dom hästar som var lättare byggat och visade ett gott travsteg blev tagna till avel av hästar särskilt för detta förmål. Det blev ansett som lyx att kunna ha råd att hålla en egen häst enbart för att ha skoj med dessa småtävlingar.

Från 1872 delade man dølehesten inn i två grupperingar, den tyngre och den lättare till travet. Här lades grunden för den norska kaldblodstravarn. Fortfarande var fokuset högt på att även denna häst skulle kunna bidra till gårdsarbetet, och den är en kompakt och stark häst som kan dra tyngre lass. Som alltid låg även fokuset på att man skulle ha en nöjsam häst som inte behövde stora mängder foder under vintertid, och rasen har därmed en god vinterpäls som hjälper den hålla värmen med minimalt med energiförlust till detta. Stamboken öppnades i 1939, och från 1960 förekom någon inblanding av svenska travar-raser, vilket gör att Norska kaldblodet inte skiljer sig särskillt mycket från nordsvensken i dagsläget.

Psyket har den ärft från Dølehesten, och är en vaken häst med gott psyke, vilket har gjort den populär även som fritidshäst. Den är tuff och går villigt fram, vilket gör den till en trevlig häst när oavsett vad du tänker använda den till, och dens lättare kroppsbyggnad än farbror Dølen gör den bättre anpassat tävlingar av olika former.

Stamboken till Norske Kaldblodstravaren är inte sluten, men man forsöker undvika att blanda in bruksnordis eller den tyngre Dølen för att undvika för grova hästar.


Bilden är lånat från Wikipedia Commons.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
StefanW
2011-06-15 15:28
#1

Jobbar inatt, men skall försöka hinna och om inte annat så tittar jag på det imorgon när jag vaknat…

Stefan - Modellbyggare

Leffe
2011-07-24 14:34
#2

Fjordhästen och Fjordingen har man hört talas om ett flertal gånger, men de andra var för mig helt okända

medde
2011-07-24 21:21
#3

Vilken härlig bra artikel! Tack Rita för du visar och berättar så bra för oss alla.

Erkänner fast man varit hästtok i många är Mycket nytt för mig. Vilket var verkligen kul1

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Upp till toppen
Annons: