Annons:
Etikettdjur
Läst 8911 ggr
[Emma-Rhino]
2011-02-04 14:15

Den Nordsvenska hästen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Förutom gotlandsrusset är den Nordsvenska hästen, nordsvensken, Sveriges enda ursprungs ras. Även om dess ursprungsområde inte längre är lika aktuell så tar den idag en stor plats som populär häst i de svenska hemmen.

Den nordsvenska hästen är en svensk, möjligtvis Skandinavisk, lantras. Den har funnits i många olika lokala förhållanden, allt ifrån södraste skåne till nordligaste lappland och har på så vis haft olika förutsättningar. Den har därför haft olika storlekar och egenskaper genom tiderna beroende på vart i landet de bor.

Denna hästras är i grunden skogs- och lanthäst men har även används inom militären. Den är en medelstor kallblodshäst. Stonas genomsnittliga mankhöjd är ca 153 cm och hingstarnas ca 157 cm. Huvudet är medelstort med rak profil och med breda, väl musklade ganascher. Halsen är medellång och muskulös. Ryggen är lång men väl musklad. Bogen är välliggande med en för en draghäst ändamålsenlig lutning och bringan är oftast bred. Benen är väl dimensionerade, har breda ledgångar och starka senor. Vävnadskvalitén är mycket god. Rörelserna är energiska och taktmässiga.

Tillåtna färger är brun, svartbrun, svart, fux, gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart, isabell samt blacka varianter av dessa färger. Avblekbar skimmel om härstamningen kan bevisas gå tillbaka till de norska så kallade blåhästarna.

Detta är en mångsidig ras som är populär idag även som ridhäst då den är vänlig, lättlärd och mångsidig. Nordsvensken är en mycket god allroundhäst som lämpar sig till all slags körning för både vardag och högtidliga tillfällen. Som ridhäst hävdar den sig väl inom alla discipliner, hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning i de lätta klasserna upp till medelsvår. Med sitt omvittnade goda terrängsinne tar nordsvenskarna sig fram överallt och är därmed utmärkta för turridning och uteritter. Dessutom är de starka och kan ta även de tyngre ryttarna.

Hot som funnits mot lantrasen

Under 1800-talet utsattes rasen av inblandning av andra raser. På grund av krig började mer ädla hästraser blandas in då dessa var mer överlägsna som krigshästar. Lantrasen blandades alltså med fullblod och andra ädlare raser och då hotades vår starka brukshäst.

Ett annat hot som kom senare var alla nya tyngre redskap jord- och skogsbruk. Då troddes inte längre den inhemska rasen ha den kraft som krävdes att dra dessa stora redskap och stora och tunga hästar ifrån centraleuropa och England importerades. Massor av imorterade hingstar kom under senare 1800-tal för att korsas med nordsvensken. Dessa tunga kallblod trängde snabbt bort lanthästen.

All denna korsningshysteri blev ett stort hot mot den svenska lanthästen och några få entusiaster startade i sista stund en återuppbyggnad av Nordsvensken. År 1894 bildades avelsföreningen Södra Dalarnas Hästvänner under ledning av Wilhelm Hallander. Namnet Nordsvenska hästen uppkom då och blev officiellt år 1900.

Eftersom det var brist på Nordsvenskar blandades den norska lantrasen, även kallad Dölehästen, in då den är så pass närbesläktad.
Viktigast var hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland som startade 1903 och upphörde 1996. Allt detta har bidragit till dagens Nordsvenska häst.

Även om samhällets förändringar påverkat nordsvenskens användningsområde så är den här för att stanna. Men vi får inte glömma bort dess stora betydelse i svensk historia. Detta är en hästras vi kan vara stolta över att kalla vår.

Annons:
[TheoA]
2011-02-04 17:52
#1

Underbara hästar! Verkligen riktiga Svenskar, starka och snälla Oskyldig

Denna kommentar har tagits bort.
janehellen80
2011-02-05 23:00
#3

rolig och intressant läsning :)

Medarbetare på Gotlandsruss i fokus

Av ett russ blev det russigt värre  Skrattande

Rita-S
2011-02-05 23:35
#4

trevlig artikel om en trevlig häst :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

SaraC
2011-02-06 00:17
#5

Åh, de är ju så vackra dessa hästar! Kul att läsa.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

medde
2011-02-06 13:09
#6

Toppen bra artikel.! Som de ovan säger ovan mitt inlägg, verkliegn kul att få ta del av.

Vi hade då jag var liten endast en nordsvensk, Vi hae därimot flera ardennerhästar. Så min kontakt med nórdsvenskar har endast varit genom travet. Men det är ju skillnad som dag/natt på dom från bruks/travhäst tycker jag.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Annons:
[Emma-Rhino]
2011-02-06 13:12
#7

#6 ja det är stor skillnad. Finns ju avlade bara för drag och bruks. Sen finns det lättare varianter för ridning och sen traven då. Min faster föder upp nordsvenskar uppe i landet. Är en riktigt trevlig ras.

medde
2011-02-06 13:24
#8

Dom jag träffat inom travet har varit super trevliga individer. Jag har väl haft någon inakodering i stallet ett slag, men inte var man ute och red på den. Men innan jag hade egna så red jag på en i mina ungdomsdagar på en svart som hette Tanken och att han var snäll.. Men minns jag inte om man ska vara ärligt.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

viktoria91
2011-02-06 14:25
#9

Älskar Nordsvenskar och andra kallblod. Underbara hästar! Kyss

medde
2011-02-06 15:17
#10

Verkligen beundrandsvärda hästar.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Fridaaaa
2011-02-12 00:38
#11

Älskar nordsvenskar:D

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Upp till toppen
Annons: